Kapitel 1 - Pilot
Pang , i den stunden visste jag inte vad som hände.
Allt jag tänkte på var mamma och pappa som satt i framsätet.
Jag har så himla ont i benet och armen, jag vet att något har gått fel och kan redan föreställa mig i gips.
När jag sträckte min arm för att nå mamma så kändes det i revbenen också jag har antagligen brutit en eller två.
Men jag kunde inte nå henne och inte pappa heller så jag tänkte bara på min mobil som jag hade i jackfickan.
Jag fiska häftigt upp mobilen och bad till gud att den skulle fungera.
Jag började bli lite yr av all rök som samlades i bilen och tänkte på att den kunde sprängas när som helst.
Jag klicka snabbt in 112 och snacka i kvinnan i andra ändan.
Jag mådde så dåligt så att jag knappt kunde hålla ögonen öppna så jag bara somna in.
När jag sedan öppnade ögonen igen så såg jag en vit väg.
Jag kände massor av slangar som jag hade på mig.
Sedan såg jag en sjuksköterska som antecknade något medhanns hon stirra på skärmen som antagligen var mina hjärtslag-.
- Tack gode gud att du vakna.
Jag stirra henne med en frågande blick.
Men hon såg bara ledsen ut.
- Var är min mamma och pappa`.
Hon tog sina kalla and och la den på min.
Det gjorde lite ont men jag ville inte säga något.
- Jag är så ledsen att det just är jag som måste tala om detta för dig men vi kunde inte få kontakt med någon av din familj, jag är så ledsen men ingen av dina föräldrar klara sig under olyckan.
Tomt , så kändes det just nu.
Jag visste inte vad jag skulle säga , hur jag skulle röra mig.
Hur jag skulle regera.
Vad ska man liksom göra när man just har fått reda på att ens föräldrar inte finns längre.
Jag sittra på den vita vägen igen.
Jag ville inte säga något till sjuksköterskan och det förstod hon eftersom hon gick efter ett tag utan att säga ett ord.
Min värld rasade.
Jag, min mamma och pappa stod varandra så nära som en familj kunde .
Vi var inte värsta rika familjen men vi hitta alltid på något att göra.
Sedan börja det komma upp massor av frågor i mitt huvud.
Vart ska jag hamna nu?.
Jag kunde inte hamna i min släkt eftersom jag faktiskt inte har någon.
Tragiskt nog så hade vi ju inte någon stor släkt från allra början.
Min pappas familj hamna mitt i ett krig i Libanon när dem skulle på semester så dem dog innan jag ens föddes.
Min pappa var tvungen att jobba den dagen hans mamma fyllde år så han kunde inte vara en del av hennes födelsedagspresent som han själv betala.
Kaylee är 16 år, och bor just nu i Sverige men allt ändras när hennes föräldar dör.
Pang , i den stunden visste jag inte vad som hände.
Allt jag tänkte på var mamma och pappa som satt i framsätet.
Jag har så himla ont i benet och armen, jag vet att något har gått fel och kan redan föreställa mig i gips.
När jag sträckte min arm för att nå mamma så kändes det i revbenen också jag har antagligen brutit en eller två.
Men jag kunde inte nå henne och inte pappa heller så jag tänkte bara på min mobil som jag hade i jackfickan.
Jag fiska häftigt upp mobilen och bad till gud att den skulle fungera.
Jag började bli lite yr av all rök som samlades i bilen och tänkte på att den kunde sprängas när som helst.
Jag klicka snabbt in 112 och i andra ändan var det en kvinna som pratade.
Jag sa snabbt vad som hade hänt och bad henne att någon skulle komma så snabbt som möjligt.
Jag mådde så dåligt så att jag knappt kunde hålla ögonen öppna så jag bara somna in.
När jag sedan öppnade ögonen igen så såg jag en vit väg.
Jag kände massor av slangar som jag hade på mig.
Sedan såg jag en sjuksköterska som antecknade något medans hon stirra på skärmen som antagligen var mina hjärtslag.
- Tack gode gud att du vakna.
Jag stirra henne med en frågande blick.
Men hon såg bara ledsen ut.
- Var är min mamma och pappa?
Det var det första jag fråga, för jag mindes klart och tydligt att dem inte kunde röra sig i bilen.
Hon tog sina kalla hand och la den på min som var extremligt varm.
Det gjorde lite ont för hela min kropp var täckt av blå märken men jag ville inte säga något.
- Jag är så ledsen att det just är jag som måste tala om detta för dig men vi kunde inte få kontakt med någon av din familj, jag är så ledsen men ingen av dina föräldrar klara sig under olyckan.
Tomt , så kändes det just nu.
Jag visste inte vad jag skulle säga , hur jag skulle röra mig.
Hur jag skulle regera.
Vad ska man liksom göra när man just har fått reda på att ens föräldrar inte finns längre.
Jag sittra på den vita vägen igen.
Jag ville inte säga något till sjuksköterskan och det förstod hon eftersom hon gick efter ett tag utan att säga ett ord.
Min värld rasade.
Jag, min mamma och pappa stod varandra så nära som en familj kunde .
Vi var inte värsta rika familjen men vi hitta alltid på något att göra.
Sedan börja det komma upp massor av frågor i mitt huvud.
Vart ska jag hamna nu?.
Jag kunde inte hamna i min släkt eftersom jag faktiskt inte har någon.
Tragiskt nog så hade vi ju inte någon stor släkt från allra början.
Min pappas familj hamna mitt i ett krig i Libanon när dem skulle på semester så dem dog innan jag ens föddes.
Min pappa var tvungen att jobba den dagen hans mamma fyllde år så han kunde inte vara en del av hennes födelsedagspresent som han själv betala.
Mormor dog av cancer och morfar tog i flygkrasch.
Mamma hade bara en syster och moster Nina hade två barn som var mina kusiner.
Deras pappa stack när Erik var 3 och Martin 7.
Dem dog i en bil olycka precis som mina föräldrar.
Vår familj som nu bara bestod av mig var den mest svart familjen.
Svart är väl ganska deppig så det får bli det ordet.
Jag har gått genom det känslan att förlora någon nära ganska många gånger och det gjorde lika ont varje gång men nu kändes det hundra gånger värre.
Min mamma och pappa var dem ända människorna som var dem jag hade.
Jag har ju bara en vän som är min bästa vän.
Hon är den mest underbara vännen man kan ha och antagligen så satt hon ute i korridoren.
Efter ett tag så kände jag en enda droppe rinna ner från min kind.
Jag var en storgråtare och jag förstod inte varför det bara kom en enda droppe.
Jag försökte få ut mig det jag kände men det gick bara inte.
När jag hade försökt i ungefär en timme så klicka jag på knappen som var bredvid sängen.
Hoppas att ni gillade den första delen, förlåt att allt går så snabbt men jag vill liksom komma till huvudsaken så snabbt som möjligt.
Och det är faktiskt den första novellen jag skriver så var inte taskiga :)
Kommentera gära vad ni tycker och ge lite förslag på vad som kan hända.
Kommentarer
Trackback
