Kaylee ´s story

Allt höll på att ramla ut och jag behövede en rensning på direkten!

Men med stressen som jag hade kunde jag ju såklart inte gå genom allt nu.

Det är allltid så att jag vill göra något men inte har tid till det.

Och jag kunde inte heller leta så mycket så jag var tvugen att välja ut något som log ovanför så att jag inte förstörde balansen mellan högarna och förstörde allt.

Så jag bokstavligenn drog ut ett par slitna jeans shorts med nitar och ett linne som jag hade klippt ut från en t-shirt med tryck.

Linnet blev inte så lyckad men min stora syster, Bella fixa till det lite med sina pyssel kunskaper och gjorde så det blev riktigt snyggt.

Men i alla fall så gick jag fram till plattången som stektes och börja platta mitt bruna hår.

När jag var klar med det så gick jag fram till de välfyllda och stökiga sminkbordet och klätta på ett bra lager maskara och lät de andra sminket vara.

Det var helt enkelt för varmt.

Plötslig så vibrerade min mobil som log på den lilla sängen.

Det var ett sms från Liza som jag stressade till.

Ah typiskt jag som var klar.

"Lugnt,Kan du köpa starbucks på vägen?.'"

Jag gick fram till skåpet som jag hade bombad med prylar i och tog fram tre olika naglack plus glitter.

Först börja jag måla ett lager blå naglack och sedan pyssla jag lite med det och tillslut blev det till stor britaniens flagga.

Och det blev faktiskt ganska lyckad,men det blir det alltid.

lät det torka och allt det och det hade redan gått tjugominuter så jag gick till min systers rum.

Jag öppnade dörren så fort så att Bella hoppa till medans hon valde kläder.

Bella var ganska lång så hon kunde nå till dem överstta hyllorna men ändå så kunde hon inte hitta något.

Hennes bruna hår som var lite längre än mitt flaxade åt alla håll när hon försökte hoppa till den sista hyllan som jag deffenetivt inte skulle nå.

Men hon bryyde sig inte om stilen så mycket som jag gör.

Det ända hon pluggar är geografi och hon har bestämmt att hon ska bli lärare så ja hon pluggar verkligen hårt.

Men Bella är ändå min bästa vän och jag kan göra allt med henne.

" Fyfan vad du skräms." Skrek hon medan hon höll ett svart linne.

" Alltid."

" Skulle du inte gå till Liza?."

" Jo men hon handlar mat så jag har typ en halvtimme på mig."

" Okej då kan du kan du hjälpa mig med kläderna ska gå på fest ikväll och jag ska gå till Lana redan nu."

Jag gick fram till hennes garderob, det var inte lika fylld som min men det fanns något.

Jag kollade lite på kläderna men kunde inte hitta något som matcha för hon har bara färg glada kläder förutom linnet som hon höll i.

Till slut fick jag damp och gick iväg till mig garderob istället och rota fram något och sedan gick jag tillbaka till Bella igen.

På hennes vita välstätade golv la jag allt jag hade tagit med mig.

Som då var en kort kort begie klänning som jag tvekade lite på för den var så kort, en svart skinnjacka, ett par svarta skor med klack, två silver armband och en liten väska som på riktigt var en plånbok.

" Wow det gick ju snabbt." Fick Bella ur säg när hon kolla på kläderna.

" Är det bra?"Fråga jag tveksamt.

" Skit bra ju, som alltid."

" Men dåså då är du klar."

" Tack Kaylee." Sa svara hos medan hon gav mig en lätt kram.

Jag gick ut så att hon kunde klä på sig och fixa klart sig ifred och gick istället till vardagsrummet och satte på tv:en.

Jag bläddra igenom några kanaler och kunde inte hitta något intressant så jag gick upp till mitt rum igen.

När jag var på ungefär halva trappan så blinga det till i mobilen.

Jag hoppas verkligen att ni gillar det och förta kapitlet kommer redan om några minuter.

När mobilen ringde så vakna jag direkt.

Jag kände mig pigg och glad.

Och allt var perfekt.

Jag hörde att någon var i köket så det var bara att göra sig i ordning.

Jag gick först till badrummet och gjorde i ordning det.

Sedan var jag tvungen att gå ner till köket.

Jag såg att Joe redan höll på med frukosten så jag kika bara över trappan så jag inte behöve gå ner helt.

- Joe vet du om jag har smink här?

- Ja du har det i garderoben i hörnet så är det ett sminkbord du kanske har missat det.

- Tack.

Sedan sprang jag upp för trappan och in till garderoben och där fanns det vekrligen ett sminbord som Joe sa.

Det fanns en hel del smink från chanel och jag var ganska rädd att använda det för jag hade aldrig använt så dyrt smink.

Jag sminka mig snabbt och det blev samma sminkning som jag alltid gjorde men det blev en hel annan resultat när jag använde de sminket så det var ganska roligt.

Jag fixa också håret för jag hade redan hårspray och sånt på bordet så det var lika bra.

Sedan gick jag runt i garderoben och valde kläder.

Det var ganska roligt att välja när man hade en garderob som var större än en affär och man inte behövde betala.

Till slut så blev det slita midje jeans shorts och till det en beige slapp blus som jag stoppade innan för shortsen.

Sedan tog jag ett LV skärpt och satte på det också.

Jag gick fram till lådorna där jag hade fullt med smycken och valde några ringar och sedan tog jag några stelna guldarmband och helt ärligt så vet jag inte om det är äkta eller inte men jag antar att dem är det.

Sedan tog jag på ett guld halsband och där var jag heltsäker på att det var äkta för det stod Tiffany´s på sidan av de.

Och när jag hade tagit på det så gick jag fram till hyllan där det fanns 1000 väskor och jag valde en simpel brun läder väska.

Riktigt fin men jag satte den ändå på sängen så länge.

Jag tog ett par låga converse med mig när och gick barnfota ner istället.

När jag gick till köket så såg jag att Nick också hjälpte till med frukosten.

- Så vad tycker ni.Frågade jag.

- Ganska bra för första gången. Sa Joe.

- Wow du lyckades verkligen, Sa Nick.

- Tack Nick och jag antar att det blir ett tack för dig också Joe.

- Sätt dig ner jag ger dig frukost snart. Sa Nick vänligt.

- Är ni säkra på att jag inte ska hjälpa till?.

- Kocken Joe fixar allt.

- Haha okej.

Jag la sedan skorna vid utgången och gick och satte mig vid matbordet.

- Så har du funderat ut vad du vill göra idag? Frågade Nick sedan.

- Ehm nej faktiskt inte men jag vet att jag vill besöka starbucks.

- Det är ett måste.Svarade Nick.

- Så jag hoppas att du gillar bannan omlett.Sa Joe medans han la talriken framför mig.

- Min mamma gjorde dem bästa jag tror inte att du kan slå det.

Han svarade inte, han visste väl inte helt enkelt hur han skulle svara.

- Men det ser riktigt bra ut, Sa jag för att avbryta tysnaden.

- Haha allt du kommer få av mig kommer att se gott ut.

- Så ska det låta.

- Kaylee vad vill du ha att dricka, Sa Nick som nu stod borta vid kylskåpet.

- Jag kan ta ett glas juice.

- Vilken smak?

- Tropical ?

- Okej.

Sedan tog kan upp den stora kartongen och hälde i dirckan i tre stora glas.

När han var klar så satte sig alla vid matbordet och börja äta.

- Så Kaylee jag tänkte att du kunde följa med mig till parken där jag ska ha en liten intervju och sedan går vi till starbucks och så kommer Joe till oss när han är klar med sin dejt och så kan kanske gå på bio, hur låter det?. Sa Nick som ett förslag.

- Låter jätte bra, men kommer inte jag att störa i intervjun?.

- Nej då, dem  kommer bli ganska glada att dem är dem första som får reda på att jag har en syster.

- Vilken tidning är det?.

- Seventeen magazine.

- Ojdå, ni har tur att vara med i en intervju då.

- Ehm vi ska vara med på omslaget.

- Jaha oj där gjorde jag bort mig.

- Nej då jag har faktisk bilden på omslaget i mitt rum vänta här.

Han sprang snabbt upp till sitt rum och 30 sekunder senare var han tillbaka trots att det var på tredjevåningen.

- Här.

Han gav mig ett hårt papper med deras bild på och jag måste säga att Nick var riktigt snygg på bilden.

- Så det är Kevin?

- Ja vår unge.

- Han ser inte så barnslig ut.

- Han är bra skådespelare.

Jag hade inte märkt att Joe redan var påväg mot dörren.

- Nu ska ni två skärpa er och inga kärleksaffärer Nick hon måste ta det lungt från början, och jag ringer er när jag är på väg mot starbucks.

- Gå! Sa Nick på ett roligt sätt.

- Som du vill.

Sedan gick Joe ut.

- Så är du klar?

- Japp ska bara hämta väskan.

Jag gick snabbt upp till mitt rum och hämta min väska som låg på sängen och sedan gick jag snabbt ner till Nick igen som nu hade sina skor på sig.

- Ska vi gå till parken ?

- Nej då, fast vi får ta Joe´s bil för min är på lagning.

- Har han inte tagit sin bil?

- Nej hans dejt bor precis här nära.

- Jaha.

Sedan gick vi till bilen och det tog inte långt tid förrens vi var framme.

Så ni kanske inte ser knappen där ni kommenterar, det är i alla fall högt upp på hela inlägget bredvid datumet.

Jag och Nick gick snabbt ner till köket och man kände redan lukten på andra våningen.

- Så vad tycker ni? Sa Joe.

- Wow jag har väl fått konkurens. Sa jag orsäkert för det såg verkligen jätte gott ut.

- Så ska det låta, men kom och sätt er innan det blir kallt.

Bordet som vi satt på var inte ganska stor så vi satte oss i hörnan.

Jag och Nick bredvid varandra och Joe på andra sidan själv.

- Så vad tyckte du om huset? Frågade Joe medans han mumsade på wrapen.

- Wow jag har faktiskt inga ord, och speciellt mitt rum.

- Jag har faktiskt inte sätt det än.

- Varför?

- Vi fick ju inte veta om du var kille eller tjej.

- Aha just det.

- Så Kaylee vad vill du göra imorgon ? Sa Nick plötsligt.

- Jag vet faktiskt inte, ni får bestämma men vad är klockan egentligen?.

- Tio.

- Jaha oj,varför känner jag inte att jag är trött?

- För att du har sovit ganska länge i flygett.

- Jaha haha.

Joe tog upp sin mobil och läste smset som han hade fått.

- Ni kommer inte att tro det men mamma,pappa,Frankie och Kevin kommer inte förrens två veckor.

- VA? Kommer jag inte kunna träffa dem förrens två hela veckor?

- Haha konstigt att det blev så men då får ni vara under min kontrol ungar.

- Höru jag har faktiskt fyllt 18 och du ska ända träffa den där tjejen imorgon.

- Det är faktiskt inte bara en tjej det är en model.

- Ja och hur många modeler har du inte träffat?

- Eh du har nog rätt.

Dem pratade för fullt medans jag åt och kollade på dem nyfiket.

Jag fick faktiskt reda på en hel del, inte bara att Joe dejtar ganska mycket.

- Ehm jag är klar vart ska jag lägga talriken ?

Det var min första måltid så jag var tvungen att fråga.

- Du kan bara lägga den i vasken, Sa Nick vänligt.

Jag gjorde som han sa och sedan gick jag till bordet igen.

- Då går jag väl och lägger mig, fast jag behöver pyjamas,tandborste,tandkräm och kräm man tar bort smink med.

- Jag kan vissa dig, Sa Joe.

- Okej tack, godnatt Nick.

- Godnatt.

Sedan kramade han mig med sina mjuka armar.

Jag och Joe gick upp för trappan först in till min garderob.

- Wow det är verkligen stort.

- Ja jag kan fortfarande gå över det.

- Mamma sa att den var någonstans i ... här är den..du kan välja själv, det är en hel låda med pyjamas.

Sedan gick jag fram till den stora lådan som han hade öppnat.

Allt var så prydligt satt och allt var redan bestämt hur det skulle bäras så jag tog ut ett gult linne och svarta mjuka shorts.

Sedan gick vi till badrummet.

- Det är ditt badrum det har Nick sagt till dig va?

- Ja vi gick bara förbi det snabbt.

- Ja här är alla krämer och sånt för tjejer.

- Jaha okej tack så mycket jag klarar mig nu.

- Godnatt.

- Godnatt.

Jag gav honom en snabbt kram och sedan stängde jag dörren.

Jag bytte snabbt om,borsta tänderna och håret och sedan tog bort sminket.

När jag gick in i mitt rum så tog jag datorn som fortfarande log på sängen och la den på nattduksbordet.

Sedan tog jag mobilen, jag har aldrig haft en Iphone men jag klura ut allt snabbt.

Jag märkte också att jag hade nr i kontaktlistan.

Sedan la jag alarmet på 9.00 för att inte vakna för tidigt eller för snabbt.

Vanligt visst så brukade jag sova till 12 men jag ville inte slösa bort hela dagen och jag visste ju inte när Nick och Joe vaknar.

Jag la mobilen under kunden och sedan la jag mig under täcket.

Det var jätte varmt och sängen var verkligen skön.

Det tog inte långt tid förrens jag sommna.

---

Förlåt för ett tråkigt Kapitel men jag ville inte att det skulle bli för långt och vad ska hända första dagen liksom?

Denise och Joe skrattade till men dem visste väl inte att jag aldrig har varit i ett sånt här hus.

Och då kan det ju känns lite konstigt att man har fått reda på att man verkligen ska bo här.

Och det kändes lite konstigt att gå in där utan någon väska eller så.

Jag skulle ju få en hel garderob med kläder och om jag inte gillade det så fick jag köpa nya.

Fast Denise sa också att dem aldrig har blivit missnöjda med det deras styleist har köpt.

Men det känns också konstigt att han fakiskt har råtat genom min garderob som jag hade där hemma.

- Kom nu Kaylee, hörde jag Joe säga.

- Men tänk om dem inte gillar mig?.

- Om jag gillar dig så gör dem också det kom nu jag är hungrig.

- Åt du inte på cafeterian ?.

- Jo men det var ju en halvtimme sen och det bara bara en kaka.

Så där fick jag reda på att Joe var en stor ätare.

Jag tog försigtigt långsama steg och hejdade till vid dörren när Joe precis skulle öppna den.

- Vänta om jag börjar gilla någon av dina brödrar går det i så fall?

- Haha va? Ja men jag gissa väl att det går vi är ju inte direkt biologiska syskon.

- Okej undra bara.

- Fast ta det lungt om du inte har blivit galen i mig så kommer du inte att bli i dem.

Och direkt när han öppna dörren så fann mina ögon hans.

Jag bara smälte när jag såg dem mörk chokladbruna ögon.

Jag gick bara sakta in och försökte slita bort blicken från honom så jag inte skulle se konstig ut från allra början.

Denise till soffan och la ner sin väska som också innehöll bilden på min mamma och pappa och då upptäckre jag att den la i en Prada väska, typ dem dyraste antar jag.

- Nick sluta kolla på henne så där, hon kommer tycka att vi är konstiga.

- Ah Joe gå härifrån.

Sedan gick han fram till mig.

Han sträckte fram handen och jag ville verkligen inte att det skulle bli sådär.

Jag ville liksom att det skulle vara öppet med en gång.

- Jag antar att du är den blyga typen?

Sedan krama jag honom, jag har aldrig vågat göra så med killarna i min klass och verkligen inte med en super stjärna som jag precis har träffat.

- Eh jag antar väl det, Jag är Nick.

- Kaylee, men du kan kalla mig Kay eller Lee.

- Det är ett jätte vackert namn.

- Tack.

- Nick vart är alla dem andra? Sa Denise plötsligt.

- Dem åkte till moster Niah för att hjälpa henne med bilen och dem kommer inte förens ikväll.

- Nämen grabbar då för ni två vissa stan för Kaylee för jag måste verkligen åka till jobbet.

- Visst mamma.

Sedan gick hon snabbt ut.

- Nick du får vissa henne runt så gör jag kycklingwrap till oss alla.

- Är du bra kock? Sa jag.

- Det kan du lita på.

- Det får jag avgöra själv, kom nu Nick.

- Haha du vet att han kommer ta detta på allvar?

- Ta vad?

- Han gillar inte när man retar han som kock.

- Då får han väl ta det på allvar det blir bara bättre för oss.

- Okej detta är nedre våningen och här siitter allt ihop köket,vardagsrummet och allt det där, du ser ju de själv.

- Ja det gör jag.

Vi gick sedan upp för den långa trappan till den andra våningen.

- På denna våningen så bor Mamma,Pappa,Frankie,Kevin och Joe.

- Så det betyder att du har hela tredje våningen för dig själv.

- Inte längre för nu har du också ditt rum där.

- Du måste hata mig.

- Nej då det kändes ändå tomt där så det kommer vara ganska roligt.

- Bra jag trodde verkligen att du skulle hata mig.

Han vissade snabbt deras rum,det var väl typiska kändisrum som man såg i tidningar.

Det såg precis ut som sånna i tidingar när dem ska vissa möbler så ser allt perfekt och nytt ut.

Så gjorde deras rum också så jag var ganska rädd hur mitt skulle se ut.

Till och med Frankies rum såg ut som ett hotell.

När vi sedan gick upp till de sista våningen så vissa han mig en sak först.

Han öppnade en glasvägg och det fanns bara en trapolin som åkte ner till marken.

Sedan gick vi fram och jag kom på att det finns en pool där nere.

- Det är pluset med att bo här uppe man bara hoppar ner direkt.

Det var faktiskt ganska coolt.

- Så vill du se mitt rum eller ditt först.

- Ditt.

Han gick till den vänstra bruna trä dörren.

I mitten fanns det en brun säng och sedan var hela rummet fullt med musikgrejer.

Mest gittarer men också runt tre stycken keybord och en hel piano.

- Wow, du älskar verkligen musik.

- Det kan du lita på, vill du se ditt rum nu?

- Japp.

- Hur var ditt förra rum.

- Ungefär en tredje del så stort som det här, ganska tråkigt.

- Jaha okej då kommer du en schock när du ser det här.

Sedan öppna han den bruna trä dörren.

Rummet var helt underbart.

- Du skojar med mig.

- Nej, fast jag har dåliga nyheter också.

- Det kan inte bli dåligt jag hara bara drömt om det här och jag kommer inte bli missnöjd vad ni än tar.

- Nej det är inte det utan du har inte garderoben i ditt rum utan du får gå ut och gå till din Walk-in-closet.

- Du menar seriöst inte att jag har en Walk-in-closet.

- Eh jo.

Vid stod fortfarande vid dörren och hade inte ens gått in i rummet.

- Så vill du kolla i ditt rum först eller i din garderob.

- Vi tar en sak i taget.

Jag gick runt rummet och kändes helt underbart.

Jag kastade också mig på sängen några gången och till slut så kunde jag inte sluta.

Det var verkligen så skön, jag skulle sova gått inatt som jag inte har gjort på länge.

Jag kommer ihåg att vi var tvugna att köpa en ny säng där hemma innan för de ena benet höll på att gå isönder.

- Är den teven verkligen min?

- Ja, du har en dvd här också och filmrummet är där nere så du kan bara välja en film där.

- Har ni ett film rum?

- Ja med spel,dvd och allt sånt.

- Wow.

Sedan gick Nick fram till en låda och tog ut två kartonger.

- Det här är till dig också.

- Nej, jag kan inte ta imot det här.

- Det är klart att du kan.

- Mamma sa att dem såg att du hade så många Juicy conture bilder på dina väggar i ditt förra rum så dem tänkte att du gillade det ganska mycket.

- Tack så jätte mycket.

- Så lite så, ditt kort är redan påtankat så du vet.

- Är det okej att jag kollar på sakerna sen?

- Det är klart, du har jätte många saker i dina lådar också men nu ska du kolla i din garderob för jag har själv inte sätt den än.

- Men kom då.

Vi gick snabbt till den stora dörren och jag kunde knappt öppna den.

- OMG, AHHH!!!!!

Jag börja direkt springa runt kläderna,skorna,väskorna och smycken.

- Är allt detta verkligen mitt?

- Ja och i dem lådorna så finns alla dem där smycken och sånt.

- Allt är verkligen i min stil.

- Jadå vår styleist är verkligen duktigt.

- Ja verkligen och kolla så många Juicy Conture saker.

- Är du glad?

- Ja men det är väl klart att jag är.

Jag sov nästan under hela resan, Jag var bara vaknen då när det serverades mat och när jag pratade med Denise som kom till mig när halva resan hade gått.

Hon förklarade lite det där med ekonomin, jag skulle få ett eget kort när vi kom fram till huset.

Mitt kort och alla andras kort var kopplad till ett konto som hela familjen hade.

Hon sa att det räckte gått och väl och jag kunde köpa vad jag ville.

Men om jag skulle köpa något dyrare som en ny mobil ( som jag också kommer få när vi är framme i huset) en dator eller något i den stilen så ska jag säga till först.

- Kaylee, vakna det är dags att stiga av.

- Eh.. va?

Jag kollad omkring och såg att vi var inne i flygplanet som jag hade glömt bort helt.

- Det är dags att gå av, skynda dig.

Jag såg att dörren redan var öppen och det var väldigt snällt av henne att låta mig sova så länge.

- Oj.

Jag reste mig snabbt upp och gick ut genom dörren.

Och det jag möttes av var, SOL!

Jag hade saknat solen som himla mycket så att jag glömmde hur det känndes.

Sist det var sommar i Sverige var det nästan inte som sommar.

Det regnade typ nästan hela tiden.

- Tack Denise jag har inte kännt solen på länge.

- Inter orsak du förtjänar det, kom nu Joe väntar på oss vid cafeterian.

Vi gick genom hela LA LAX till cafeterian som var vid utgången.

När jag såg hennes sån Joe så tänkte jag direkt på att jag redan hade sätt honom någonstans men kunde inte komma på vart.

- Joe, det här är Kaylee det är hon som ska bo hos oss.

- Ojsan mamma du gör bara vår familj vackrare och vackrare.

- Det kan du lita på.

- Kaylee jag vet att jag borde skaka hand med dig först och så där men du kommer bli perfekt som min lila syster så jag kramar dig direkt.

Han var så himla snygg, och jag var rädd vid tanken på att han hade brödrar som kanske var snyggare än honom.

Han doftade också så himla gott när han kramade mig.

- Det är väldigt rolig att entligen ha en bror.

- Ja och nu får du plötsligt fyra fast jag kan erkänna att vi inte är fullt normala.

- Vad menar du med att ni inte är normala.

- Ja, jag är ju den som divar dig väldigt mycket och jag försöker inte ens neka till det, Kevin är äldst fast barnsligast av oss till och med Frankie han typ skämtar hela tiden och är riktigt trög, Nick är väl det allvarliga och tänker bara på musiken så det blir bra om han blir sårad för då får vi bra låtar fast det är bäst när något bra har hänt då får vi en mycket bra låt så jag kan lista ut att att han kommer skriva en hit när du kommer och Frankie ja han är väl den vanligaste.

- Wow, Ja det var väl inte så vanligt.

- Som jag sa.

- Är Nick en musiker ?

- Mamma har du inte sagt något?

- Nej jag tänkte att ni kunde göra det.

Joe tog sin arm runt mig och var på väg mot utgången.

- Så är det Kaylee, har du inte sätt mig någonstans?

- Jag har en känsla att jag har gjort det men kommer inte på varför.

- Säkert i någon tidning eller något sånt.

- Varför det?

- Kanske för att jag,Nick och Kevin har ett känt band?

- Jaha okej coolt.

- Bara det?

- Va?

- Wow dem flesta tjejerna skulle ju bli helt galna.

Bara för att vara lite rolig så tog jag ner hans arm och la min istället runt honom.

- Joe, Du förstår väl att jag inte är en vanlig tjej jag bor ju med dem kändaste killarna.

- Du lär dig snabbt.

- Bara av dem bästa.

Han skratta till och sedan var vi framme vid bilen.

Det var en svart Range Rover och jag blev faktiskt inte så förvånad för jag började snabbt vänja mig vid tanken att jag är med dem rika nu.

Under hela bil resan så var Denise helt tyst.

Hon bara njöt av att jag och Joe kom så bra överens.

Under hela bil resan så förklarade Joe hur det kommer gå till nu eftersom dem är ganska så kända och pressen kommer var ganska intresserade av mig eftersom jag är tillskotet av familjen.

Sen snacka han lite om Kevin,Nick och Frankie.

Och vad jag har förstot så kommer jag komma mest överens med Nick.

Plötsligt så var vi framme.

När jag gick ut ur bilen så såg jag ett gigantiskt vit hus som var täckt med massor av stenar.

Huset hade också en jätte cool pool som hade glas kant eller hur man nu kan förklara.

- Nå gillar du huset? Frågade Denise

- Wow, var det ända jag fick fram

Jag förstod direkt att hon snacka om mina föräldrar.

Men det var ju det allt handla om.

- Jag bor i USA och jag och min man vill att du ska bo hos oss tills du fyller 18 och har en möjlighet att skaffa dig ett hem. Vi tänker inte adoptera dig men vi ska liksom bli dina föreståndare men det är ju nästan samma sak som föräldrar.

Men först vill jag att du ska godkänna det och verkligen vill flytta utomlands.

Jag visste inte vad jag skulle säga,det var liksom som att alla mina problem var som bort blåsta.

Och USA var det landet jag alltid har välat åka till om man inte talar om att flytta dit.

- Vart i USA bor du?

- LA, Kalifornien.

Det förklarade ju varför hon var så brun.

- Har du barn?

- Ja det har jag, fyra söner faktiskt.

- Hur gammla är dem.

- Kevin är 23, Joe som på riktigt heter Joeseph är 21 och Nick som på riktigt heter Nicholas är 18 och den minsta heter Frankie som är den minsta.

- Hur regerade dem när du sa att jag kanske skulle bo hos er?

- Dem var ganska glada men jag sa inte vad du hetter,hur gammal du var eller om du var tjej eller kille så tekniskt sätt så vet dem bara att någon ska bo hos oss.

- Men hur ska det bli men pengarna, ska jag jobba där ?

- Det är vi som tar hand om dig nu så det är vi som sköter pengarna och nej du ska inte jobba och jag förklarar hur det går till i flygplanet om du nu godkänner mitt erbjudande.

- Det är klart att jag godkänner det jag kan bara inte förstå att det är sant, tack så mycket.

Sen gjorde hon något som förvåna mig, hon krama mig.

Och det kändes som om jag hade känt henne hur länge som helst och att hon verkligen tillhörde min familj nu eller jag henne.

Men då avbröt Jessicas röst allt.

- Då måste ni bara skriva under detta papperet, det är ett skriftiligt godkännelse om att du och Denise har gått med på att du stannar under hennes tak och att du " tillhör" deras familj nu tills du har fyllt 18 och har ett en möjlighet att skaffa dig ett fast jobb och bostad.

Det var Denise som skrev på först men jag gjorde det lika snabbt som hon för jag var 100% säker på det här.

När vi hade sagt hej då till Jessica och jag hade tagit min väska som var i rummet jag hade varit i två månader så gick vi ut ur sjukhuset.

När var riktigt skönt att äntligen få komma ut.

Eftersom jag inte kunde röra mig alls dem två månaderna så kunde jag inte komma ut och dem ville inte riskera att ta mig på rullstol.

Men det som jag blev glad för var inte vinden utan limousinen som var precis utanför ingången.

Där inne satt en chafför som man kunde se genom dem lätt tunade rutorna.

- Ojsan det var ju inte så förväntade.

- Ja jag har väl glömt säga till dig att Joe,Nick och Kevin har.. eh vet du vad? Dem får själv säga det till dig.

- Är ni en av dem som är super rika och bor i en villa ?

- Ja men kan väl säga så.

- Wow.

- Du kommer bli van för eller senare.

- Det hoppas jag.

När vi satte oss i bilen så kom jag på att jag inte hade någon anning om vart vi var på väg.

- Eh vart ska vi egentligen?.

- Vi ska till den närmaste klädaffären, för att köpa dig ett par shorts och en t-shirt om det inte är något som du vill hämta hemifrån.

- Mina kläder?

- Det har jag redan fixat, eftersom jag var säker på att du inte hade så många sommarkläder så har vi fixat en hel garderob till dig där hemma och jag bad en sylist att kolla genom dina gammla kläder så han vet nog vad du gillar.

- Wow, tack så mycket men det är något jag vill ha från lägenheten.

- Vadå?

- En bild på mamma och pappa.

- Som jag sa Kaylee jag har också gått genom det.

Sen tog hon ut en ram ur sin väska och gav den till mig, när jag vände den så var det en bild på mamma och pappa som dem hade tagit för inte så länge sen.

Det var mina absoluta favorit och det har alltid varit i mitt rum bredvid min säng sedan dem tog den.

- Du kan läsa i mina tankar.

- Jag kan inte läsa i dina men jag kan läsa i mina.

När vi var framme vid någon dyrare butik mitt inne i stan sä drog bukstavligen Denise mig in i affären.

- Välj precis vad du vill men tänk på att det är hur varmt som helst där nere.

- Så det blir bäst med ett par shorts?

- Ja precis som jag sa innan.

Jag gick runt lite i butiken och till slut valde jag ett par slitna jeans shorts och en rosa t-shirt.

Det var det enklaste jag kunde komma på, jag ville inte sticka ut allt för mycket.

- Dina sneakers passar bra så du kan ha dem men det väntar en hel del skor där hemma på dig.

- Tack verkligen för kläderna, sa jag när hon gav mig kassen men kläderna i.

- Ingen orsak, men du får klä på dig inne i flygplanet.

- Finns det ett ställe att byta om på?

- Jadå det är en privat jet.

- Ojdå.

Det tog inte så långt tid att köra till flygplatsen och det var inte några konstigheter med passen.

Denise hade redan alla mina dokumeter så det var bäst att hon behöl dem eftersom jag var ganska bra på att tappa bort saker.

När vi kom in i flygplanet så var det ingen som var där förutom två flygvärdinor som stod längst bort.

Det var ganska varmt redan så jag gick direkt in och bytte om till kläderna som Denise hade köpt.

När jag var klar så satte jag mig bara med mammas och pappas foto i handen och försökte att sommna.

Jag kunde inte fatta att jag var på väg till ett nytt hem i USA, till en nya familj, till ett nytt liv.

Efter en stund så kom det in en sjuksköterska fast inte samma som var hos mig från början.

- Hur kan jag hjälpa?

- Jag vill bara veta vad som kommer hända med mig nu.

- Eftersom du är 15 Kaylee så kommer du hamna i barnhem och så småningom så kommer någon familj att adoptera dig.

-  Men kommer det inte bli svårt? Det är ju svårare att få bort en tonåring från barnhemmet dem flesta vill ha barn i fem års åldern.

- Det är sant men det är ganska många som vill ha en större syster till sitt barn som dem redan har.

- Jag har en till fråga.

- Fråga på.

-  Led mina föräldrar?.

- Nej det gjorde dem inte, det var en direkt död.

-  Vad kommer hända med vår bostad?

- Den kommer säljas.

- Men våra saker då?.

- Alla sakerna kommer hamna i ett speciellt ställe som du sedan kommer att ärva när du fyller 21.

-` Vad  har jag brutit

- Vänstra smalbenet , högra knät, två revben på högra sidan , högra armen och två fingrar på vänstra armen.

- Hur långt tid kommer det att ta tills allt det läker?

- Som tur var så var det bara små sprickor så det var inte så att hela benet gick av tillexempel så det kommer att ta runt två månader.

- och kommer jag att vara här i två månader?

- Ja det blir två månader.

- Men jag kommer ju att ha hur tråkigt som helst här.

-. Nej det kommer du inte det kan jag garantera.

- Och är det någon som väntar på mig utanför?

- Ja det är två tjejer vid namn Ashlee och hennes syster Brenda men dem kan tyvärr inte komma in.

- Om dem inte kan komma in kan du då hälsa att jag tvingar dem att gå hem och sova?.

- Ja det kan jag, men är du säker på att du har slut på frågor?

- Jag kommer säkert på några sen.

- Det hoppas jag.

Två månader senare/ Dagen då jag ska ut ur sjukhuset.

Idag visste jag att jag skulle gå ut härifrån.

Tiden gick faktiskt ganska så snabbt och jag hade inte tråkigt.

Alla på sjukhuset var så vänliga jag kom faktiskt över och acceptera att jag inte har några föräldrar längre.

Jag ville inte snacka om vart jag skulle efter läkningen.

Men jag visste att det ändå skulle hända så jag ville vänta tills sista dagen.

Som nu är här.

Jag kunde gå helt normalt nu och röra armarna var inte smärtsamt så när jag hade  packat klartklart dem få sakerna jag hade så blev jag kallad till chefen till hela den familj saken.

Jag vet inte riktigt vad det heter.

Jag var redo för det värsta.

Jag kunde redan föreställa mig hur det var i ett barnhem.

I tre år skulle jag sitta där och inte göra något.

Inte ens gå på bio.

Jag vet inte ens  om man får träffa sina kompisar och sova över hos dem.

Sen är det lägg dags och sånt.

Jag får bara stå ut i tre år.

Vad jag har hört så kan man bo i barnhemmet när man är över 18 år så kan man ha tid att hitta någonstans att bo.

Men tre år är gått om tid att hitta jobb och spara ihop till en lägenhet.

Så trots allt kommer jag nog ha ett normalt liv.

När jag kom in så såg jag färg.

Det var det ända jag tänkte på-

Att se vitt och blått i över två månader var ganska så deprimerande så det var gaska skönt att se något färgglatt.

- Hej varsågod och sätt dig ner.

Hon peka på en stol som var framför skrivbordet.

- Jag heter Jessica.

Hon gav mig handen och jag skaka det.

- Kaylee, trevligt att träffas.

- Vilket  vackert namn, ganska ovanligt at höra ett sånt i Sverige.

- Ja mamma var ganska på hitligt.

- Jag beklagar verkligen för dina föräldrar.

- Tack.

-- Vad jag har hört så har du undvikt att prata om vart du ska härnäst.

- Ja jag ville mest fokusera på läkandet.

- Jag förstår men du vet att vi måste snacka om det här.

- Just därför är jag här.

- Det är någon jag vill att du träffar.

- Vem då?

- Hon väntar utanför.

Hon tryckte på knappen som var på hennes telefon.

- Klara skicka in Denise nu.

Hon tala förstås med receptionen.

Sedan kom en rätt lagom lång kvinna med lockigt brunt hår in.

Hon var jätte glad när hon såg mig men jag hade ingen aning vem hon var.

Dock kände jag igen hennes ansikte, men var ifrån vet jag inte.

- Hej jag heter Denise.

- Hej

Efter en stund så kom det in en sjuksköterska fast inte samma som var hos mig från början.

- Hur kan jag hjälpa?

- Jag vill bara veta vad som kommer hända med mig nu.

- Eftersom du är 15 Kaylee så kommer du hamna i barnhem och så småningom så kommer någon familj att adoptera dig.

-  Men kommer det inte bli svårt? Det är ju svårare att få bort en tonåring från barnhemmet dem flesta vill ha barn i fem års åldern.

- Det är sant men det är ganska många som vill ha en större syster till sitt barn som dem redan har.

- Jag har en till fråga.

- Fråga på.

-  Led mina föräldrar?.

- Nej det gjorde dem inte, det var en direkt död.

-  Vad kommer hända med vår bostad?

- Den kommer säljas.

- Men våra saker då?.

- Alla sakerna kommer hamna i ett speciellt ställe som du sedan kommer att ärva när du fyller 21.

-` Vad  har jag brutit

- Vänstra smalbenet , högra knät, två revben på högra sidan , högra armen och två fingrar på vänstra armen.

- Hur långt tid kommer det att ta tills allt det läker?

- Som tur var så var det bara små sprickor så det var inte så att hela benet gick av tillexempel så det kommer att ta runt två månader.

- och kommer jag att vara här i två månader?

- Ja det blir två månader.

- Men jag kommer ju att ha hur tråkigt som helst här.

-. Nej det kommer du inte det kan jag garantera.

- Och är det någon som väntar på mig utanför?

- Ja det är två tjejer vid namn Ashlee och hennes syster Brenda men dem kan tyvärr inte komma in.

- Om dem inte kan komma in kan du då hälsa att jag tvingar dem att gå hem och sova?.

- Ja det kan jag, men är du säker på att du har slut på frågor?

- Jag kommer säkert på några sen.

- Det hoppas jag.

Två månader senare/ Dagen då jag ska ut ur sjukhuset.

Idag visste jag att jag skulle gå ut härifrån.

Tiden gick faktiskt ganska så snabbt och jag hade inte tråkigt.

Alla på sjukhuset var så vänliga jag kom faktiskt över och acceptera att jag inte har några föräldrar längre.

Jag ville inte snacka om vart jag skulle efter läkningen.

Men jag visste att det ändå skulle hända så jag ville vänta tills sista dagen.

Som nu är här.

Jag kunde gå helt normalt nu och röra armarna var inte smärtsamt så när jag hade packat klart dem få sakerna jag hade så blev jag kallad till chefen till hela den familj saken.

Jag vet inte riktigt vad det heter.

Jag var redo för det värsta.

Jag kunde redan föreställa mig hur det var i ett barnhem.

I tre år skulle jag sitta där och inte göra något.

Inte ens gå på bio.

Jag vet inte ens  om man får träffa sina kompisar och sova över hos dem.

Sen är det lägg dags och sånt.

Jag får bara stå ut i tre år.

Vad jag har hört så kan man bo i barnhemmet när man är över 18 år så kan man ha tid att hitta någonstans att bo.

Men tre år är gått om tid att hitta jobb och spara ihop till en lägenhet.

Så trots allt kommer jag nog ha ett normalt liv.

När jag kom in så såg jag färg.

Det var det ända jag tänkte på.

Att se vitt och blått i över två månader var ganska så deprimerande så det var gaska skönt att se något färgglatt.

- Hej varsågod och sätt dig ner.

Hon peka på en stol som var framför skrivbordet.

- Jag heter Jessica.

Hon gav mig handen och jag skaka det.

- Kaylee, trevligt att träffas.

- Vilket  vackert namn, ganska ovanligt at höra ett sånt i Sverige.

- Ja mamma var ganska på hitligt.

- Jag beklagar verkligen för dina föräldrar.

- Tack.

- Vad jag har hört så har du undvikt att prata om vart du ska härnäst.

- Ja jag ville mest fokusera på läkandet.

- Jag förstår men du vet att vi måste snacka om det här.

- Just därför är jag här.

- Det är någon jag vill att du träffar.

- Vem då?

- Hon väntar utanför.

Hon tryckte på knappen som var på hennes telefon.

- Klara skicka in Denise nu.

Hon tala förstås med receptionen.

Sedan kom en rätt lagom lång kvinna med lockigt brunt hår in.

Hon var jätte glad när hon såg mig men jag hade ingen aning vem hon var.

Dock kände jag igen hennes ansikte, men var ifrån vet jag inte.

- Hej jag heter Denise.

- Hej, Kaylee.

Vi skakade hand och hennes händer var iskalla.

Fakiskt kallare än vad jag var bärd på.

Hon hade så bruna händer och till det hade hon rött naglack så det såg ganska varma ut men nej då.

Jessica tog fram en stol som var i hörnet av rummet och satte den bredvid min.

Denise och Jessica satte sig när samtidigt.

- Kaylee, det är något som Denise vill brerätta för dig.

Pang , i den stunden visste jag inte vad som hände.

Allt jag tänkte på var mamma och pappa som satt i framsätet.

Jag har så himla ont i benet och armen, jag vet att något har gått fel och kan redan föreställa mig i gips.

När jag sträckte min arm för att nå mamma så kändes det i revbenen också jag har antagligen brutit en eller två.

Men jag kunde inte nå henne och inte pappa heller så jag tänkte bara på min mobil som jag hade i jackfickan.

Jag fiska häftigt upp mobilen och bad till gud att den skulle fungera.

Jag började bli lite yr av all rök som samlades i bilen och tänkte på att den kunde sprängas när som helst.

Jag klicka snabbt in 112 och snacka i kvinnan i andra ändan.

Jag mådde så dåligt så att jag knappt kunde hålla ögonen öppna så jag bara somna in.

När jag sedan öppnade ögonen igen så såg jag en vit väg.

Jag kände massor av slangar som jag hade på mig.

Sedan såg jag en sjuksköterska som antecknade något medhanns hon stirra på skärmen som antagligen var mina hjärtslag-.

- Tack gode gud att du vakna.

Jag stirra henne med en frågande blick.

Men hon såg bara ledsen ut.

- Var är min mamma och pappa`.

Hon tog sina kalla and och la den på min.

Det gjorde lite ont men jag ville inte säga något.

- Jag är så ledsen att det just är jag som måste tala om detta för dig  men vi kunde inte få kontakt med någon av din familj, jag är så ledsen men ingen av dina föräldrar klara sig under olyckan.

Tomt , så kändes det just nu.

Jag visste inte vad jag skulle säga , hur jag skulle röra mig.

Hur jag skulle regera.

Vad ska man liksom göra när man just har  fått reda på att ens föräldrar inte finns längre.

Jag sittra på den vita vägen igen.

Jag ville inte säga något till sjuksköterskan och det förstod hon eftersom hon gick efter ett tag utan att säga ett ord.

Min värld rasade.

Jag, min mamma och pappa stod varandra så nära som en familj kunde .

Vi var inte värsta rika familjen men vi hitta alltid på något att göra.

Sedan börja det komma upp massor av frågor i mitt huvud.

Vart ska jag hamna nu?.

Jag kunde inte hamna i min släkt eftersom jag faktiskt inte har någon.

Tragiskt nog så  hade vi ju inte någon stor släkt från allra början.

Min pappas familj hamna mitt i ett krig i Libanon när dem skulle på semester så dem dog innan jag ens föddes.

Min pappa var tvungen att jobba den dagen hans mamma fyllde år så han kunde inte vara en del av hennes födelsedagspresent som han själv betala.

---

Pang , i den stunden visste jag inte vad som hände.

Allt jag tänkte på var mamma och pappa som satt i framsätet.

Jag har så himla ont i benet och armen, jag vet att något har gått fel och kan redan föreställa mig i gips.

När jag sträckte min arm för att nå mamma så kändes det i revbenen också jag har antagligen brutit en eller två.

Men jag kunde inte nå henne och inte pappa heller så jag tänkte bara på min mobil som jag hade i jackfickan.

Jag fiska häftigt upp mobilen och bad till gud att den skulle fungera.

Jag började bli lite yr av all rök som samlades i bilen och tänkte på att den kunde sprängas när som helst.

Jag klicka snabbt in 112 och i andra ändan var det en kvinna som pratade.

Jag sa snabbt vad som hade hänt och bad henne att någon skulle komma så snabbt som möjligt.

Jag mådde så dåligt så att jag knappt kunde hålla ögonen öppna så jag bara somna in.

När jag sedan öppnade ögonen igen så såg jag en vit väg.

Jag kände massor av slangar som jag hade på mig.

Sedan såg jag en sjuksköterska som antecknade något medans hon stirra på skärmen som antagligen var mina hjärtslag.

- Tack gode gud att du vakna.

Jag stirra henne med en frågande blick.

Men hon såg bara ledsen ut.

- Var är min mamma och pappa?

Det var det första jag fråga, för jag mindes klart och tydligt att dem inte kunde röra sig i bilen.

Hon tog sina kalla hand och la den på min som var extremligt varm.

Det gjorde lite ont för hela min kropp var täckt av blå märken men jag ville inte säga något.

- Jag är så ledsen att det just är jag som måste tala om detta för dig men vi kunde inte få kontakt med någon av din familj, jag är så ledsen men ingen av dina föräldrar klara sig under olyckan.

Tomt , så kändes det just nu.

Jag visste inte vad jag skulle säga , hur jag skulle röra mig.

Hur jag skulle regera.

Vad ska man liksom göra när man just har fått reda på att ens föräldrar inte finns längre.

Jag sittra på den vita vägen igen.

Jag ville inte säga något till sjuksköterskan och det förstod hon eftersom hon gick efter ett tag utan att säga ett ord.

Min värld rasade.

Jag, min mamma och pappa stod varandra så nära som en familj kunde .

Vi var inte värsta rika familjen men vi hitta alltid på något att göra.

Sedan börja det komma upp massor av frågor i mitt huvud.

Vart ska jag hamna nu?.

Jag kunde inte hamna i min släkt eftersom jag faktiskt inte har någon.

Tragiskt nog så  hade vi ju inte någon stor släkt från allra början.

Min pappas familj hamna mitt i ett krig i Libanon när dem skulle på semester så dem dog innan jag ens föddes.

Min pappa var tvungen att jobba den dagen hans mamma fyllde år så han kunde inte vara en del av hennes födelsedagspresent som han själv betala.

---

Hoppas att ni gillade den första delen, förlåt att allt går så snabbt men jag vill liksom komma till huvudsaken så snabbt som möjligt.

Kommentera gära vad ni tycker och ge lite förslag på vad som kan hända.

Jag gjorde en sjuk snygg header men det fick inte plats i bakrunden.

I alla fall så ska jag inte babbla om det nu.

Så jag tog en gratis design istället och den har en sjuk duktig tjej gjort och jag tycket den blir perfekt till storyn.

Det passar in hur bra som helst och jag är glad att jag hitta den.

Imorgon kommer första storyn upp och jag försöker komma på ett namn men det går inte får väl drömma mig fram.

Hoppas ni gillar den i alla fall.